Vi har alltid varit lyckligast i regnet
Och så kommer det nog alltid va

Min vän, du är inte sjuk
Du bara vet inte hur man mår bra

För varför våga le
När man vet att man åter kommer falla
Varför våga skratta
När skrattet så lätt blir en tår

Om ljuset finns i tryggheten
Och tryggheten i mörkret

Att solen skrämmer mer än värmer
Är väl inte särskilt konstigt då

Men om du skingrar dimmorna
Klättrar till toppen
Rätar på ryggen
Och vänd inte om

Fly inte ner i djupet mer
På grund av rädslan att förlora

Öppna armarna där uppe
Och släpp taget om tryggheten

Vi vet att lyckan är sårbar
vi vet att lyckan är kort

Använd därför stunderna du får
Till att leva riktigt gott

Glöm framtida bekymmer
Tänk inte på alla besvär
Lär dig att leva mer
På att vara nu och här

Visst vet man att man kommer falla
Det gör man alltid från en topp
Kanske är det det som skrämmer där
Att alla vägar går ner och inte opp

Att frivilligt balansera tills man slår sig fördärvad
Det låter ju ganska sjukt
Men jag tror den dumheten är bättre än rädslan
För du faller aldrig lika djupt

Orden är så lätta att säga
Jag önskar dom kunde få dig att må bra
Men oavsett vad vi säger
Oavsett om vi vet hur allt borde va

Så kommer lyckan av att ställa sig i regnet
Tryggheten i dropparnas obehag
Fortfarande alltid vara lättare än
Att skapa sig en helt ny dag