med sömnlösa ögon
beskådar jag hur solens ömma strålar
sakteliga kryper fram över gröna trädtoppar
himlen är molnfri blå
fåglarna kvittrar
och jag har tänkt på dig
hela natten

jag borde ha sovit
sömn är ju nyttigt
och jag vet att jag hade drömt om dig igen
men jag gick miste om drömmen
eftersom jag var alldeles för upptagen
med att pussla ett pussel
för att försöka förstå
hur du fått mitt döda hjärta att slå

ibland känns det som att det brinner i mitt bröst
jag hade ingen aning om att du var en kärlekspyroman
och mina armar de värker
efter att få hålla dig ömt
jag känner mig så otroligt fånig
för jag har ju ännu inte ens fått höra din röst

du har visat mig glimtar av ditt inre
jag såg blodiga sår, ärr och blåmärken
men därunder fanns det vackraste hjärtat jag sett

och jag vet att det är mycket jag inte förstår
men när du blir tyst och tar avstånd
då jag vill följa efter
se dig i ögonen
få dig att känna
att du är trygg med mig

tillåt mig vara ditt hjärtas plåster

men du säger
att du tar avstånd ibland
för att du behöver få vara ensam
men du ska veta att jag står kvar
jag ger inte upp
inte förrän du ber mig komma in
eller dra åt helvete

du har nog precis vaknat
själv sitter jag här med sömnlösa ögon
ser hur morgonen gryr
solen lyser
fåglarna sjunger
jag tittar på kudden bredvid mig
suckar tyst och önskar
att du var här