"Om några år kommer min altan ligga i skugga"
sade mannen dystert
"På grund av det där trädet"
och jag tittade åt det håll han pekade
"Fåfänga", tänkte jag
"Fåfänga är allt"

Knivseggen som skar i den tunna barken
var vässad och ren
Det sved som fruset vatten
och blå, djupblå eld

och ingen såg
och ingen frågade

Mannen bodde i huset i ett år
och sedan dess har han glömt
Trädet står kvar där det stod
lite högre nu, lite grövre
och minns