Det skapas ett kartotek av frågor, frågor utan svar som växer till ett bibliotek...

Jag frågar varför och vinden svarar varför...

Jag skriker varför och ekot svarar mig lika så...

Tänk att för en kort sekund få drömma sig bort, drömma, att drömma sig bort i all evighet, i all enkelhet, att för en kort stund inte behöva fundera, på vem jag är...

Att någon gång finna det där mötet, att möta sig själv och den jag önskar att möta…

Att kunna säga att nu, nu är det okej och svaret blir också okej...

Att vinden viskar i mitt öra, jag älskar dig och ekot svarar, fall snälla du fall, för jag fångar dig...





© Får endast kopieras och användas i samtycke med upphovsman Peter Nyhlin