Jag sitter stilla i all enkelhet och låter vinden smeka min kind, jag sitter helt stilla och låter solens strålar kamma mitt hår...

Ner på min kind faller en tår av lycka och sorg, båda i samma andetag, min mungipa greppar tag i detta känslofall och jag suger in känslobrisen i min mun, smakar av och det känns bra...

Allt för bra, kanske?

Det viktiga är att det känns bra just nu, just här i denna stund. Ett sus äntrar mitt öra, som en viskning...

Ett svar, en fråga eller en mening, känns helt betydelselöst i just denna stund, det viktiga är att jag hör och det räcker, just nu...

Till slut så svarar jag. Vad vill du mig?

Strålarna glittrar på ytan, som en enda stor spegel i värdens vackraste rum. Jag lutar mig fram för att se...

Längre, längre, längre och lite till...

Min spegelbild överrumplar mig totalt, jag vacklar och rycker till, ytan når mina sargade händer och då, just då så kommer plötsligt ditt svar...

Din tid är inte nu, inte nu min vän...

Jag faller tillbaka utmattad och mättad av dina ord. Jag säger tack och nickar högaktningsfullt, ler och känner vad som sker...

Du smeker åter min kind, du kammar mitt hår, din kärlek och värme torkar min tår...

Tack.