Mina skor är slitna
efter vandringar i timmar
sökandes efter svaret
varför det blev som det blev
vem syndabocken var just då

För jag nickade och sa ja tack
när hjärtat styrde mot alla odds
huvudet så naivt såg bara drömmen
mardrömmen blev realitet
när du ignorant tog över min soffa

Eviga samtalsämnen sökte jag
säg rätt sak och laga rätt mat
trots tystnad som talade så högt
lämna mig ifred gå härifrån
frivilligt lämnade jag boet

Destruktivitet har fått ny innebörd
förstår folk som sliter sitt hår
förändra dig själv och nå fram
säger dumheten och pickar på
ut och gå och spring fortare

Och du satt kvar i soffan
låst i ett hörn fast jag gav dig allt
ville du inte andas prata vara
låt henne vara tänkte du
fast stegen i trappuppgången talade
förväntansfulla men förtvivlade
grusade förhoppningar i mig
med svarta ränder på kinderna