En vinter ramlade en god vän till
mig omkull mitt i snö och is i Bohuslän
och bröt armen... Den gipsades!

Jag skickade ett uppmuntrande brev
till henne och berättade om allt roligt
som hade hänt mig sen sist vi talades vid.
Så hon skulle få något kul att tänka på när
hon satt där inomhus med sin inlindade arm...

Så gick det några da´r! Då ringde hon till mig
och hon skrattade så mycket att jag kunde knappt
höra vad hon sa, så jag tänkte toppen, så bra jag
måste ha fått till mina roligheter i brevet... Så jag
sa till henne: -Jag förstår att du är full i skratt över
alla dråpligheter som jag hade drabbats av... Då sa
hon: -Hon har inte läst mitt brevet än, precis fått det av
brevbäraren, för då det var så tjockt gick det inte att
stoppa in i brevlådan. Så han hade ringt på hennes
dörr och lite småskrattande lämnat fram brevet
till henne och hon hade lite frågande undrat
varför han var så glad just idag...

-Jo, sa han och pekade på kuvertet och läste :
-TILL DEN ENARMADE BANDITEN BRITT... Och sa sen:
-Det var verkligen roligt och vågat gjort, men inte ser
jag dig som enarmad bandit! Då sa hon ingenting hon
bara sträckte fram den gipsade armen emot honom,
om han hade småskrattat lite innan sa hon, så vrål-
skrattade han sen hela tiden så länge hon hörde
honom när han fortsatte på sin postrunda...