vinst och värden
kommer slakta våra drömmar
det spelar ingen roll vad vi hoppas
om drömmarna går att sälja är de inte värda något

men man hoppas ju så himla mycket
på att göra skillnad
på att säga ifrån
på att fånga åtminstone EN dag

och så tänker man att
när man hoppas så mycket är ingenting för långt bort
så man siktar mot stjärnorna
och man tar sats, fart, avstamp och

får ett jobb.
ja alltså för att finansiera hoppet.
man jobbar några helger och blir jättetrött
man börjar sikta mot sängen istället för stjärnorna

så jobbar man
försöker minnas hur det var att tycka om saker
eller att tycka nånting alls
det kanske smakar som thaimat? eller sushi.

man blir helt vilsen och går och kramar ett träd.
eller en reklampelare i brist på bättre.

och man står där under pepsodentvita photoshoptänder och undrar om det fortfarande finns någonting kvar inuti som kanske sprattlar lite lite grann? kanske något som bara långsamt lyfter ett svagt finger och ger i alla fall ett litet fuck you?
det vore bra för här ute har rörelse slutat räknas, för nu får man lön för det

man får inte luras av kuddens skönhet
inte tappa bort målet bland duntäcken och specialanpassade madrasser

för i den här strävan efter perfektion måste vi göra mer fel
det är det som är rätt
samhället vill perfektion, vill sälja, köpa, vill fel
men vi vill rätt
det är vi som vill rätt
Som ÄR rätt
och det är vi som är samhället

och om VI börjar göra rätt, får vi kanske till slut krama riktiga träd istället för animerade tänder
och så småningom kanske vi hittar varandra i skuggan av livfulla ekar
vi kanske går fram till varandra, kramas och tycker likadant
så tillsammans går vi och tar tillbaka alla våra drömmar
sen kan vi åka till andra sidan universum
sjunga över sju oktaver
bli isprinsessor
älska de vi vill
vara de vi vill
och leva lyckliga i alla våra dagar