Färglösheten ter sig sinnessjuk,
Ögon lika tomma som de öde landskap som sträcker sig runtom,
Allt liv går på tomgång,
Liv, som väntar på att få levas.
Sillastående, fastfrusen, i en temporär existens.
En väntan, i livets yttermarker.

En stilla vinter fryser mitt sinne,
Ståendes knädjupt i en sjö av frusna, förlista känslor.
En saknad så påtaglig att den kan smakas;
Tomhetens bitterhet uppblandad med den söta essensen av saknad.