Jag är rädd för mörker
Oförmögen att hantera ledigheten

Paralyserad av trötthet
Och fruktar att tröttheten leder mot

Det enda som hjälper är vin
Mer vin
Sen kommer tröttheten tillbaka
dubbelt

Sträcker desperat ut händerna
Omgivningen verkar uppslukad
förmedlad av elektroniska mellanhänder

Inget förverkligas

vidrigt är det att se sig själv vara sjuk
medan man är i sjukdom
Begripa hur sjuk man är
och ändå för insjuknad att agera.

Jag fastnar som bland kardborrar