du övermannar
med vapen jag inte förstår

vaggar i din famn som
i skruvstäd

vill sparka
men kramar dig hårt istället

borrar mitt ansikte
när jag äntligen gråter


maktlös

i dina armar


medan du håller mig
allt hårdare

litar på att du
tar hand om

i samma stund som
du tappar mig


hudlös

lämnar du mig