Brunnen är tusen munnar
och Vänerns öar
är sånger
när vidderna dansar

när fågeln kommer
från vistet långt borta
för att dricka
vasshavets vatten

när morgonen är ny
och samtalet begynnelsen
så nära örats mynning
så nära källans djup

och inte vet jag
vad kärlek kan vara
när tranan vandrar
i svarta träsket

inte minns jag
alla vindars namn
alla mötens eldar
alla ögons nätter

men det doftar
av ljus
från sjöns mitt
och svanarnas ängar

det finns ord som lever
i vikens labyrinter
och flätas till mattor
av talande tungor


Och sjön är en brunn
och fågeln bär ditt namn
till vatten, till läppar
till färder, till möte