det var faktiskt bara linsvätska
jag torkade ur ögonen
och änglarna hade fortfarande kuddkrig
så när jag gick ut blev det snö som
rann nerför kinderna


man kan aldrig
se världen ur
någon annans ögon
och
kom ihåg
att man bara kan
läsa ur
öppna böcker


jag som var på väg att
dunka pannan blodig igen



*


människor gillar mig när jag ljuger
sa jag och stirrade på terapeutens händer
de låg fint i knät och hennes rygg var rak
jag tittade upp
hon smålog mot mig


hör du hur det låter?
sa hon smått road och sökte mina ögon
så kan man ju inte leva


egentligen
är det inte alls lögner
bara möjliga sanningar
som de vill höra
eller
jag själv
åtrår


nej sa jag
så kan man inte leva
och log på ytan
men jag har ju varit
död så länge nu



*


önskar jag kunde
byta mitt liv
mot dina vackra tankar
dina sköna drömmar
fängslande ord
jag byter mot änglablickar
fingertoppar
flanerande över
öde marker


Let's pretend, my love


gråta hjälper
i alla fall inte
så känslan av
snö och
linsvätska får räcka