blunda hårt



så kanske det går



































det är en regnskog längs gatan med monster som mullrar förbi dom är gula röda oranga med borst och näsborrar frustar lämnar spår lever
på damm och grus och torra löv dom
syns mest på natten



och vissa säger att spårvagnen vrålar där ute men trollen
låter också så
rusar
svär

skakar fönster och koppar och blommorna håller andan sedan
blir det tyst en stund innan dom börjar sjunga igen eldflugorna



lyser upp parken där nere ritar streck av grönt skriver besvärjelser i mörkret det finns sagor där
under träden mellan stråna eller tårna humlor
är små universum som simmar i sirap inte luft om vi bara kunde se

du
kanske skrattar
protesterar himlar
med ögonen fnyser jag
ler säger du




kan känna det du vill bara dröm tänk labyrinten i blomkrukan den
finns där är
bara liten eller svår att förstå men
vad gör det när vi kan låtsas bara blunda hårt




så kanske det går kanske




vi



går