Du leder vilsna albatrosser över tundran
släpar tunga vingar bland morän och bleka lavar
jag har ropat ditt namn för molnen och riporna
jag har burit deras klor om halsen
med läpparna sträva av högvind och törst

du följer alltid den sista stigen innan natten
och jag vet att jag ropar ditt namn förgäves
med rösten stark och levande
du lystrar bara till de tunnaste av andetag
ser glöden endast i ett slocknande öga