det var en gång efter min uppväxt som gjorde mej desorienterad känslomässigt och dumt härdad för vad som är fel och rätt med dom man möter efter vägen för att det är svårt att skilja det onda i från det goda inte grund principen men att dom döljer det onda med det goda och tvärt om men det var i min värd när man stoppar i sej saker som ordagrant man blev dum i huvet av och får en förvrängd värklighets uppfattning grundat av förträngda minnen i en galen flykt i från verkligheten utan kontroll och ett slutet hjärta på grund av alla lögner och svek och saker som gör för ont att minnas och hantera i från det förflutna där min flykt börja på grund av saker som jag som jag inte förstog en gång sånt som bara var för vuxna när jag var 5-6 år utom familjen men det som var mer tacksamt var fysik misshandel för den läkte alltid men det var den mentala som var jobbig för den har präglat hela mitt liv och något som jag har fått lära mej att leva med just känslan att aldrig räcka till och att vara mindre värd och fulare en allt runt om kring komplimanger och beröm rinner av som regn vattnet på köksfönstret och dålig kritik suger jag i mej som att hälla ett glas vatten i en kokande öken jag äger inga rikedomar det kan jag leva med men känslan av att inte vara värd ett skit är olidlig att hela tiden tänka om man är värdig någon man möter och hela tiden fråga varför vill du ha mej ? jag vet inte skälv vad jag skulle svara på det skälv men det är dom känslorna jag bär med mej efter min väg och så träffar man någon som lyser upp min väg och öppnar mina ögon så att jag ser vart jag går hon fyller mej med och glädjen och jag blir ivrig och full av lek jag viftar med svansen 10 cm under naven efter den långa kalla vägen i totalt sinnes mörker så är jag utsvulten på värme och kärlek och hon fyller min själ med allt jag har saknat och hon ser bara mej och hon öppnar mitt hjärta som var som hårdaste granit där inget kunde växa men det fick hon det att göra för hon masserade det försiktigt och blåste försiktit liv i det jag var så rädd för all smärta och många gånger föll jag i gråt men hon fanns alltid där och trösta mej jag tyckte om det för jag kände mej trygg jag vet inte va hon gjorde för i från ett hjärta av granit utan liv så masserade hon upp det med sin kärlek och fick det att rinna så mjukt och lekande vatten som i bäcken i på våren hon väckte mina förträngda känslor som har varit avstängda av allt hat jag börja få till baka känslan att jag levde och var något värt hon fick mej att känna mej betydelse full och vacker hon väckte känsla efter känsla och jag började känna mej levande och en samhörighet med något så vackert som jag inte förstog tanken kom hela tiden och växte i mitt huvud och blev allt större den fanns med mej hela vägen och vi gjorde jätte roliga saker i hop jag har aldrig skrattat och mått så bra i hela mitt liv jag var verkligen lycklig men varför jag växte sej allt starkare i mitt huvud varför valde hon mej hon är vacker och kan få vem hon vill män med arbete lägenhet hus egna företag som är framgångs rika och lever i välstånd med god ekonomi varför jag varför jag varför jag förlåt om jag tjatar men det var dom orden som kom högre och starkare i mitt huvud och när allt blev mer en vanlig vardag för henne och plikter och intressen började riktas mot andra ställen med hennes uppmärksamhet så på något sätt kände jag mej åtsidosatt och svartsjuk för jag var fortfarande ny kär och orden kom i mitt huvud varför jag och min rädsla för att hon skulle lämna mej bara växte hon gjorde inget fel men det var min rädsla varför jag och jag hatar mej skälv för att säga det här för jag skulle kunna dö för att få det ogjort där börja nästa helvete för jag tror inte på någon jag inte känner jag litar inte på någon men det är också beroende på sitvationen och personen för det är minna bästa vänner som har gjort mej mest besvikna i från den dan har jag varit så djävla ledsen och olycklig för allt jag älska som tog i från mej när jag var liten och allt jag hata och inte förstog presis all det skiten som gjorde så ont i mitt hjärta kropp och sinne presis allt om inte värre var det jag som har spytt galla på alla som jag älskar i min omgivning och dom som har kommit i min väg jag hatar mej skälv för det här för jag förstår inte varför när jag vet hur ont det gör djävulen må ha tagit sej igenom min rygg och ut ur magen med sina vassa horn men jag höll dom hårt nära min kropp och jag släppte taget och helvetet brakade loss men ordet växer fortfarande i mitt huvud om min existäns och rätten till livet varför blir min sista text