ska helvete och dess plåga aldrig ta slut för det ena efter det andra avlöser varandra VARFÖR! VARFÖR! vad gööööör jag för fel hat frustration förtvivlan kastas runt i mitt huvud som en torktumlare utan mening eller slut och inte en enda tanke får jag ut eller förstår jag går med raska steg fylld av hat och agretioner !jag korsar några vägar och i mot närmaste skog för den har alltid gjort mej rofylld och lugn jag går in i skogen och sparkar hårt på några små grenar som ligger på marken och så sätter jag mej på en sten och efter ett tag pyser jag i hop och jag faller darrande till gråt för jag förstår inte någon ting längre varför får jag aldrig kärleken att fungera hur jag än vrider och vänder mej så sitter rumpan bak och tårarna faller efter min kind dom rullar så varmt och behaglit och spåren efter varje tår torkas sakta bort med vinden jag plockar en maskros som växer vid sidan av stenen som jag sitter på och betraktar och lugnet faller sakta till baka inom mej och alla känslor och bitar och förnuftet börjar åter igen fånga min verklighet och jag känner skammen för duma ord som jag har ut talat i vrede och jag undrar hur fan ska jag säga förlåt ! det börjar känna som ett ut tjatat onödigt ord och jag känner mej full av skam och ånger och jag börjar plocka blomman som jag gjorde när jag var liten på lek men det var så jag börja där på denna sten älska älska inte älska älska inte ! blad för blad tills sista bladet som blev älska inte och där satt jag med en vacker blomma med endast stjälken kvar den var naken och tom och jag tappade den på marken och jag böjde mej fram för att ta upp den då jag såg min egen spegelbild i vatten pölen nerför stenen och jag tog upp stjälken och faller åter i gråt när jag minns det sista bladet älskar inte och i pölen ser jag mej skälv det var det som gjorde ont för jag älskar inte mej skälv i alla år har jag frågande ställt mej skälv och min omgivning vad det är för fel med dom hur kunde jag vara så blind och att jag skulle få svaret av en vattenpöl och en naken blomma när jag inte har lyssnat på alla som jag har älskat och som älskade mej här siter jag som en nacken blomma i skogen fyllda av tårar och skälvförakt