när två vackra själar möter varandra i en värd vacker som denna så full av liv
och värme och ängen exploderar med vacker flora så långt våra ögon når så är

det kärlek så äkta och sann ängen är som våra kroppar och fjärdilarna våra känslor som flyger lekande från blomma till blomma varje törstande möte mellan

våra torra läppar ger en smack och fuktar likt att kyssa en persika och begäret
av att det aldrig ska ta slut är outlidligt varje gång minna läppar skils från hennes

så får jag separations ångest och hjärta klappning och jag måste bara ha mer av
hennes doft närhet och att få dra handen igenom hennes vackra hår och att höra

hennes hjärtliga skratt och henens vackra ögon som lyser som två stjärnor på nattens himmel och att få höra hennes hjärta slå i samma takt som mitt hjärta

när jag ligger tryckt med mitt huvud i hennes knä och hon smeker med handen
mitt huvud och i bland med ena fingret på ögonbrynen och jag känner lugnet

falla tungt inom mej för det svåra är inte att tända elden det är att hålla glöden vid liv och att dela glöden fram och till baka i händerna och blåsa försiktit så

att det inte slocknar eller att det brinner ut för fort !