visst är världen kall, sa min lillasyster en gång
jag visste inte alls att världen var kall och såg ingen anledning till hennes plötsliga cynism
jag visste ingenting alls

bakom min rygg satt politiker och ritade kartor över min kropp, markerade ut vad de kunde ta och inte ta, vad som skulle göras om och vad som fick vara kvar

min stolthet skalades bort tillsammans med min värdighet och min naiva tilltro till alltets inneboende godhet
tror det började någonstans när de högg ner skogen bakom mitt hus
där jag som barn varit oövervinnelig

rakt framför mig skrevs ord som plötsligt hade makt att sätta ett värde på min själ
som om en själ var något att köpslå med

plötsligt är jag inte jag
jag är vit, kvinna, bisexuell, tonåring, student, svensk
hela min essens uppmålad i de få torftiga orden

det är inte så konstigt
att jag hela tiden fryser