i.
ofta återvänder samma saker i drömmarna
fåglar och häftstift

på dagarna kom svärtan
skratten från himmelen

ii.

någon sa en gång att jag skulle skriva ut all min sorg
riv upp alla sår och låt dem blöda fritt på papperet
jag lärde mig med tiden att det är inte så jag får vänner
ingen vill röra vid prasslig pappershud

jag slutade skriva och började tyst nagla fast varenda fågel jag såg i den hårda asfalten
det kändes löjligt att de skulle få flyga när jag knappt kunde äta frukost utan att gråta

iii.

har ni tänkt på att vissa människor är som fåglar
man kan nästan höra hur snabbt deras hjärta slår när de får chansen
att sprida sina vingar

jag är kvar här

iv.

du är duktig sa de och klappade mig på huvudet
läste mina ord så som bara fåglar kan
förstår inte att ord är de enda vingarna jag har

gatorna framför mig är fulla av fågellik

v.

jag skriver inte längre
pennan samlar damm så som bara pennor kan
orden samlas på hög
trasslar ihop sig med mina blodådror och dansar på min näthinna men
jag vet nu att det spelar ingen roll

jag kommer aldrig få flyga
även om jag har dödat flest fåglar av alla