för om du någonsin ropar på mig (jag är redo jag ger upp allt)
springer jag genom himlavalvet och river sönder kosmos sömmar (ingen stolthet kvar orkar inte längre)
bär fram världens själar på ett silverfat (du krossade mig)
min egen inslagen så fint, så fint i presentpapper och snöre (när jag gick ut så bländade solen mig jag var för van att vara i din skugga)
jag drar ner stjärnorna till dina fötter (du rev ner mig och byggde upp mig för att tjäna ett syfte som inte längre finns)
dekorerar haven med mina tårar (du var som nitroglycerin i mitt blod vet du det)
sveper moln kring din kropp bär upp dig så att himmelen ser (ser du vad du har gjort mot mig)
jag gör allt för att få tillbaka min septembermorgon (ovetandes ovetandes ovetandes)