vidden av en skog, som breder ut sig
oändligt vasst, jag kan känna barren
hela vägen bort till horisonten över
bergen

och långt därnere vattendraget så kallt
att märgen fryser
gå där in i detta kasta sig med kroppen
före utför stupet som att språket griper

kring sig
skalar träden

jag står här uppe högt men inte högre än att fåren
betar mycket nära och ett djur som inte finns
på den här platsen

stirrar på mig hårt och länge
säger du är den som inte finns