Livet är alldeles för kort
inte på långa vägar så långt
Som vi i ungdomen trott
nu är det i ångerns tankar trångt

I karriärens jagandes egoism
glömde vi allt på empatins väg
Vi utsatte ovetande vårt liv för vandalism
trampade på allt som kom i vår väg

Att leka med våra barn glömde vi bort
vi skaffade dem bara, som ett självförverkligandets brott
Många arbetskamrater blev skjutna med förtalets skott
vänner utnyttjade med vänlighetens lott

Pengarna blev vår nya allsmäktige Gud
mer mer och mer ville vi ha
Djävulen försåg oss med nya bud
i pengarnas namn blev vi inte bra

Nu när vi vandrar nära dödsskuggans dal
och inser att vi inget av värde har kvar
Kliver ångern in i oss med ursäktens tal
av rädsla för döden som soldaterna i skyttegravarnas grav