Dina brev blir allt kortare 
Kortare än mina 

Jag vill aldrig skriva och beklaga mig 

Min son har flyttat hem till sitt land nu 

Det är tyst om kvällarna 
Inte ens myggen hörs 
efter att vi grävde bort ogräset under fönstret 
och jorden är torr nedanför 

Katten går inte längre ut på kvällen 
efter att han suttit fast i trädet och måst hämtas ned 

Han sover vid mitt högra öra 
Lär han mig spinna till slut? 

Våra liv blir tunnare 
Fragmentariska i solen 

Vi går en promenad längs havet 
på grund av blåsten och hörapparaterna kan vi inte tala 
men vi pekar på ljungen som gått i blom 
och skakar på huvudet menande 
Den visar på att sommaren har vänt 
och går sakta mot mörkret igen 

En dag kör vi till ett par av upplands bruksbyar 
Det är vackert och fullt av minnen 
mänsklig styrka och ordning 
enkla kafeer och lite konsthantverk 
Jag vilar på en träbänk i solen utanför ett stall 
mot huvudvärken. 

När vi kommer hem plockar jag hallon 
som vi kan äta till frukost 

Jag hittar en kriminalroman av Kallifatides från 2002 
Den är så full av vackra språkliga bilder 
att man, trots spänningen, kan bara läsa en halvtimma i sträck 
Till och med idolen Theo får på så sätt lära mig tålamod 

Vad säger man... 

Du liv, som lagrad ost i tunna skivor