jag önskar ofta att jag tappat i djup
att jag inte varit detta uråldriga slott
med alla lönndörrar och katakomber
jag önskar ofta att jag varit en å
en liten och nätt, skvalpande ovetande

men vet ni?
jag är så trött på dessa vattenmetaforer
jag har aldrig varit något annat
än sval, mörk jord och barrträd
mil efter mil av orörd snö och is

jag har aldrig varit något annat
än en fästning; stenig borggård, vallgrav
ljuslyktor som eldflugor i korridorer
sprakande öppna eldar, stora ekande salar
och dessa långa, mörka källargångar