Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

aldrig så ensam.



aldrig känner jag mig så ensam
som när du ligger bredvid.
du håller om mig,
men jag vet om att du inte längre älskar mig.

dina händer,
en gång var de så varma.
nu är de kalla, så kalla
jag blundar, fryser när du rör vid mig.


jag vet att jag borde be dig att gå.

men i mitt hjärta, finns du, bara du.
du skaver,
du finns.
alltid, föralltid.

jag förmår inte att be dig att gå.
jag vill inte, jag kan inte.


jag dansar med besvikelsen,
jag älskar med dig.
fastän jag vet att
att du inte älskar med mig.




Prosa av Sophie Af Löfwing
Läst 255 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-07-29 00:22



Bookmark and Share


  Robin V
Grymt bra!
2014-03-21
  > Nästa text
< Föregående

Sophie Af Löfwing
Sophie Af Löfwing