Vi har just klivit ur bilen efter att ha slingrat oss fram på vägarna genom det frodiga landskapet mellan bergen på vår väg ner mot havet. De små fiskebodarna ligger tätt intill varandra som om de om vintrarna försökte hjälpa varandra att hålla värmen och stå pall mot havets stormar. Men ännu är det sommar och luften dallrar över vägen.

Vågorna kluckar

mellan vita knutar

i fiskeläget

Vi stannar en stund och köper glass innan vi åker vidare. Den här gången tar vi av på en liten skogsväg som för oss längre och längre in mellan tallarna och smågranarna. Tillslut får vi lämna bilen på en parkering och fortsätta till fots genom skogen. Så öppnar sig landskapet och framför oss ligger oändliga klipphällar och ett hav så långt ögat kan nå.

Vita segel

löses upp

vid horisonten

Här har landhöjningen varit som störst och klipporna är kala och välslipade av havet. Vindar och storm har fått härja fritt längs kusten. Bara här och var lyckas en trotsig växt hålla sig kvar i en skreva mellan klippblocken.

Ljungens purpur

mellan solvarma hällar

vågorna slår in

Jag slår mig ner för mig själv och låter den svalkande vinden smeka mitt ansikte och min blick gå förlorad i fjärran. Här ute är man lika utsatt som ljungen men också lika fri som måsarna. Tiden har stannat men den rusar också fram med svindlande fart för all tid är nu och jag vill stanna här för alltid.

Havet

sköljer hällarna

som alltid