jag dansar ensam i natten svart klädd i dimman
svävandes i sorg över en äng av vissna blommor

utan färg eller liv jag snurrar runt med en dimma
lekfullt dansar efter mej format som en tornado

och ensamheten är outslitlig som att leva ett helt
liv på ett andetag för att man ska kunna dela den

om man någon finna som man bör i ett anständigt
liv där båda är lika värda och jämlika och lojala men

här dansar jag i natten ensam fylld av sorg i
minna svarta kläder som trasor som följer varje

rörelse jag gör samtidigt som fångas i vinden
dom dansar så vackert mina känslor känns döda

och begravda i mitt bröst eller om dom söker skydd
för att samla kraft till ett nytt äventyr när jag har sörjt

att alla känslor som var så ensamma sprängdes som
ett min fält i mitt bröst en efter en vakna dom med

en intensiv värme ut av lågor som inte har brunnit
på länge det känns som att komma i från isen och

bränna handen i elden sådan är känslan och
skillnaden känslomässigt och känslorna tappar

sin intensivethet och lekfullhet efter varje gång
jag får börja om på vägen jag gick av stigen för

att söka lyckan och alla rikedomar av kärlek och
tog avstånd och sa upp kontakten för att lättare

anpassa mej till min nyfunna vän och sedan när
dagen blir svart och vit och jag åter står där

och känner mej jävligt liten ensam och saknar
dom som jag sa upp kontakten då står jag där

fylld av skam med svansen mellan benen med
blöta ögon till en början och senare tårar som

börjar falla ner för min kind av all mental stress
i förhållandet och alla glada stunder som aldrig

kommer att upplevas till samans igen men dom
säger det är okej vi förstår dej säger dom och

det gör ännu ondare det hade varit lättare att
ta en smäll så här dansar jag över en äng fylld

av döda blommor utan liv med ett hjärta fyllt av
sorg i sin ensamhet likt det sinnet bär förgylld

av frost så ensam och tom alla lyckliga stunder
ekar allt längre bort alla skratten gör sej

snart inte hörda och höstens träd får vinden att
sjunga så vackert när jag dansar i min ensamhet

över ängen ledsen och ensam jag drar runt som i
en vakuum bubbla runt och ensam utan ljud

eller sickt i mörkret utan framtids planer eller
längtan till något och plötsligt ser jag något

som rör sej och där står det något så vackert
att ord inte kan beskriva men hela min jävla

värd börja åter lysa som ett helt tivoli och jag
blev åter pajasen tjo ho !!!