tänk att kärleken är så stark att den
påverkar alla sinnen ögon öron smak

och kemin i kroppen och viljan blir så
mycket starkare och lättare att nå sina

mål och allt som ej var möjligt är då
möjligt och åt det håll man ej titta ser

man nu med glädje av alla färger utan
förutfattade meningar som gör en blind

för verkligheten för det är inte alltid att
man hör det man sett eller ser det man hör

eller att saker runt som rörde sej fast dom
står stilla men egentligen jag som inte

registrera att det var jag som rörde mej
i en värd med döda ting när min kärlek

är pensionerad fylld av trötta agretioner
frustration och hat ut av allt vackert som

inte finns kvar hur kunde jag säga sådana
respekt lösa saker till någon som har givit

mej så många vackra minnen ?