Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ge aldrig upp dina känslor för det växer fram nya om dom kan gödas och få vila


ge aldrig upp dinna känslor

mentalt och känslomässigt bär jag sorg som
hålls i liv av ångesten i mitt hjärta rytmiskt
pulserande till alla glada minnen som jag nu
vill glömma alla vackra minnen lyser upp min
värd men det strör även salt på min nakna
ärade själ ut av alla brustna förhållanden
som var otroligt vackra allihopa innan dom
går sönder och alla vackra minnen blir en
smärta som inte ¨går att glömma då den
sitter i mitt hjärta bojad med ett samvete
som vrider sej fram och till baka och varje
misstag och gärning sitter på insidan av ögon
locken som ska påminna mej i drömmen när
ångesten sover för att orka plåga mej hela
dagen det är som att vandra i en öken utan liv
och hettan är outslitlig men jag går på för jag
vägrar att lägga mej ner och ge upp sanden
bränner under minna fötter och min torra strupe
är obeskrivlig jag känner kalla små saker falla ner
och jag tittar upp det är stora snöflingor som
bombar hela öknen som suger girigt åt sej varje
snöflinga och det blir riktig snö storm från ingen
stans jag tar skydd i en liten grotta och snön
piskar öknen hårt och länge och jag somnar in i
en tung sömn för hur länge det vet jag ej men
jag vaknade av allt fågel kvitter utanför jag
gnuggar förvånat minna ögon och ser suddigt
grönt utanför jag gnuggar och gnuggar men
går till grottans öppning och jag ser ett helt
paradis som lyser av liv och vatten i pölar
träd med frukter och vackra djur det är
underbart att leva just nu för i morgon
kan allt vara borta




Fri vers (Spoken word/Slam) av den nakna poeten
Läst 152 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-08-04 22:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten