jag tänker på plattsen där jag växte upp
och tog minna första steg ett äventyr

fylld av nya upptäckter på min väg bakom
varje hörn runda jag med spänning

och vi hade kvällarna fulla av lekar på
sommaren den bästa var nog röda vita

rosen för den höll på hela sommaren
och på vintern åkte vi miniskidor och

kälke i höga berg som vi med nöd och
näppe kunde bestiga för deras höga

branta sluttningar men vi hjälpte
varandra att bestiga till toppen

och kastade oss handlöst ut med
miniskidor och kälkarna med livet

som insatts och farter på runt
hundra kilometer i timmen var

vanliga så det var förenat med stor
livs fara men i dag som vuxen när jag

har sett dessa plattser så undrar jag
vad backarana är för det finns bara

några små bergs kullar och där jag
växte upp med alla äventyr ligger nu


begravt i betong och tegel tråkit med
tanken att det är det som nu omger mej

men dom första stegen glömmer jag
aldrig för jag var där och jag var fri !