Vi barn
som flyr ljuset
blir till siluetter
mot det knastrande gruset

Älskar dig
som jag älskar ljuset i fönstret
räds mig själv
som jag räds det sexkantiga mönstret

Skräcken att vara barn
att vara dåre
samhället ger mig en present
en isande, slitande kåre

Vi har gått vilse
vi barn på jorden
så små inför himlen
så stora i orden

Kommatecken
apostrof
jag är en sagans
filosof

En vinflaska
en gäst
vara rolig
vara präst