när jag går oroad med tankar som fyller mitt sinne
efter vägen så blir min värld stor !

efter som den som omger mej inte syns. i bland hör
jag ljud runt om mej men jag har inte tid eller ro

jag tittar intensivt men jag ser inget efter min väg
den är mörk och suddig i sina begrep och konturer

rätt och fel känns inte lika viktigt i en värld utan sikt
eller lycka som trängs hårt ner av sorg och kylan på

flykt jag uppskattade och älska är inte lika viktigt längre
jag har slutat mer och mer att bry mej och fokuserar på

min träning skissande poesi jogging jag ser på filmer allt
för att bryta ett mönster som jag älskar starkt kärlek ja


kärlek det var inte förens jag fick skavsår och börja blöda
jag blev påmind ! att jag har ett hjärta fyllt av blod och

smärta jag är mänsklig ledsen och sårad men med skav
sår kan jag ej gå preses som med kärlek kan jag ej leva

jag är en sådan typ av människa jag måste älska för att
få känna mej levande så det blir tungt nu med ett skavsår

och ett hjärta som blöder men det gör mej även glad det
betyder att jag lever även fast det känns vänligt mörkt nu

så går det över när tid är !