En dag sätter vi oss i bilen och kör söderut.

Vi vill besöka Göta kanal och Borgholm.
När vi tagit in på vandrarhemmet i Mem ringer yngste sonen.
"Ingmar ville titta lite på Göta kanal" säger jag.
"Jaså du" säger sonen, "ni ska göra Elefantkyrkogården"!

Vi funderar på detta medan vi betraktar blåa marmorerade skyar, stora segelbåtar som sakta leds in och ut i slussen.
Då och då ankrar någon, kommer ner och tar sin hyrcykel och trampar iväg in mot söderköping.
Allt är mycket tyst.
Medan vi äter vår matsäck innanför öppet fönster i det ljusa vardagsrummet kommer en av de stora passagerarbåtarna förbi, med ett fyllt däck av andäktiga människor som betraktar OSS medan en speakerröst berättar om slussen och vandrarhemmet.

Vi höjer skålen med varsin liten whisky i termosmuggarna och ler mot dom.
När vi vilat middag går vi ut och ser på tyskar som badar i slätbaken och fem svarta getter som mumsar gräs och bräker till varandra bakom huset.

Nästa dag åker vi tidigt över ölandsbron med vindrutorna nere och Cornelis i högtalarna.
Det känns bäst med lite fart nu.

På kvällen sitter vi bakom mullbärstdädet i skuggorna på Rosenfors vandrarhem med hämtmaten och hör på radion att ett par cirkuselefanter har setts bada i Köpingsviks fina friluftsbad. Tillsammans med människor.
Och polisen har förfasat sig.
Jag skakar på huvudet och väljer att inte ringa sonen.
Sen äter vi vidare och trumpetar diskret i näsduken.

Lite semestersnuva, än sen?