Jag vet, min vän
tappar ibland,
allt mitt mod.
Blir sittande,
som på undantag,
väntar på nåt,
som aldrig kommer.

Som dina grönbruna ögon,
som ditt hennafärgade hår,
virvlar i vinden,
virvlar omkring,
som ännu,
en förlorad dag.

Och du jagar lyckan, jag vet,
jagar runt på stan,
på spaning efter den stora kicken,
den som ska ta död på ledan,
en gång för alla.

Och jag sitter här och sitter,
väntar på just ingenting,
kanske att någon ska ringa på dörr'n,
plingelinga,
ringa in, ringa ut,
ännu en förlorad dag.

Och dom stöddiga djävlarna
och dom förlorade änglarna,
svamlar runt på stan,
försöker hålla lågan vid liv,
fortsätta bränna sitt ljus,
tror på kapitalet,
fast dom egentligen redan gett upp,
för länge sen.

Jag vet, min vän,
är ibland en dåre,
som rasar och far ut,
besinningslöst, utan sans,
och ibland en sårad helig,
sitter i min krypta av mörka tankar,
försöker ännu tända några ljus.
Ett för dig,
och ett för dina barn.
Ser ljusen kasta skuggor,
över ännu,
en förlorad dag..