man födds till denna världen som en ny början på
en obeskrivlig upptäcks färd med massa vackra färger

och läran om olika ting i livet för att föra kunskapen
vidare till nästkommande generation och när man har

vuxit sej så stor så att man förstår vad kunskapen
ska vara till så blir vägen större och fylld av glädje

men även tårar och faror fyllda av tråkiga minnen
och erfarenheter en del försvinner men mycket sitter

kvar av stulna tårar missförstånd och att man skälv
har gjort sina fel men av stolthet och aggressioner

så vägrade man visa sina fel och brister det är så
gamla goda vänner förlorar varandra och man drivs

till förträngda känslor med ett slutet hjärta som
gör nyanserna svaga när man upplever saker i

livet åren går och man strävar efter lyckan och
saknaden runt omkring och ju äldre jag blir så

blir sökandet inte lika viktigt för dom jag älskar
runt om mej försvinner en efter en så går dom

vidare och när alla är borta så har jag bara dom
dåliga minnena kvar dom ska jag hedra och ej

förakta för dom är ärren på mitt hjärta som fick
det att blöda så jag åter kände att jag lever igen

åldern chargång gör ett problem olika värderat
med livet ålderns erfarenhet utan genväg den

måste man trampa fram skälv i sina fäders fotspår