det finns en som jag älskar som håller i mitt
hjärta ömt men hon kan vara så jobbig irriterande

hon förstår inte vad jag säger när vi argumenterar
utan svarar på något annat i stället och då känns
det som pipen på kaffet kanan när det visslar klart
hon gör mej så arg och hon medger inte sina brister

och fel och jag gör slut i vrede som alltid och åter har
jag sårat henne igen och dialogen ledde inte till någon

ting bara tråkiga minnen som bleker våran lycka i
framtiden när allt kommer om kring och dras fram

i ljuset då är det jag som är den största skiten då
mitt uppförande provocerade fram situationer som

jag inte skälv förstår som hos henne jag älskar bli
korsförhörd nära inpå jag söker fel och brister maniskt

formulerat och detaljerat för att visa nackdelarna i
hålen på berättelsen men det var en som även sa

när vi diskuterade att man behöver inte förstå allt
och så är det men jag trodde aldrig det skulle komma

från mitt ex