kvällen är här med det fallande mörker för en del
skrämande men för mej minen med romantiken

vackra minnen skapade av mej och min kvinna
många vackra med minnen varma på ett sensuellt

sätt ögon som glimmar som diamanter mot nattens
himmel du paralyserar mej med varje blick

du gör mej svag till sinnet av din blick och
värme men du gör mitt hjärta starkt och viljan

att leva är enorm så full av ljus sprider du i mitt
liv all min kärlek har du från mej men mitt sätt

mot dej med mina ord i vrede känner jag stor
skam för när jag känner lugnet åter falla inom

mej så blir jag så liten av skammen i minna ord
när jag möter dina ögon igen och förlåtelsens ord

börja kännas snåla på det sätt att tyngden börjar
blir mindre och utslitna utan respekt för meningen

i orden som sårar djupt och får tårar att falla tyst
i dina vackra blåa glansiga ögon den smärtan är så

intensiv när den träffar min ånger och jag ser vad
jag har gjort och sagt mot någon jag älskar så starkt

jag hatar mej skälv för det här vrede aggressioner
som bubblar upp från det förflutnas flykt av minnen