Blå tankar,
allt jag har ikväll är blå tankar, Louise,
som jag sitter framför Tv:n,
på flykt ifrån mig själv.
Är rasande inuti, Louise,
på vad samhället gjort mot oss,
mot dina barn,
och vad jag gör mot mig själv.

Det måste finnas nåt bättre, min vän,
än denna jämmerdal,
dessa dagar av hemligt hat och oförlösta tårar,
är snart mer än vad jag klarar av,

denna dimma av paragrafer,
denna svarta magi som samhället utövar,
i syfte att hålla oss på mattan,
men du söker slå dig fri,

för du vet, Louise
lika bra som jag,
att fruktan,
är den andres lag.

Man har lurat oss, Louise,
lurat oss att slå på varann,
så att dom andra kan ta hem spelet,
dom som vet och kan.

Blå tankar,
jag har bara blå tankar ikväll, Louise,
som jag sitter framför Tv:n,
och ser på dom som vet och kan.
Är så frustrerad,
över att tiden känns så platt,
och ingen riktigt,
törs vara arg och sann,

utom dom som ärvt maneren,
från Örgryte och Östermalm,
som sitter på snart varenda lek,
och allt vad vi kan ge varandra,
är lite kel och smek,

allt vad vi kan göra,
är att föröka och förstå,
varandra och tiden,
det är tillräckligt svårt ändå,

tillräckligt svårt att leva,
i skuggan av ett våld,
att hela tiden misstro och tvivla,
men tvekar man för länge,
är man såld.

Blå tankar,
allt jag har är blå tankar, Louise,
som jag sitter här och deppar,
och tänker på mitt liv.
Hur allt liksom brunnit,
försvunnit i en dröm,
och hur länge jag har väntat,
att träffa nån som dig.

Nån som orkar bränna ljusen,
bränna ljus och ändå vara mild,
nån som bär på alla färger,
glad och stark och vild,

och man kan sälja sin själ till kapitalet,
och tro man är rebell,
när det enda som egentligen händer,
är att man jävlas med sig själv,

och så blir man en lurad streber,
som väger lyckan i gram,
och hur man än flyger och flyger,
så kommer man ändå aldrig fram.

Det måste finnas nåt bättre, Louise,
nåt som vi alla känner till och vet,
som är starkare än ord,
alla vackra ord,
som demokrati och solidaritet,

alla vackra ord som vi brukar,
när vi ska beskriva vår strid,
men det måste finnas nåt bättre,
nåt som håller,
i vår nya, sköna tid.

Blå tankar, Louise,
allt jag har är blå tankar ikväll,
så utanför och ensam i min sfär,
när allt vi gör tycks vara att bränna,
ödelägga och förstöra,
det som är ljuvt och vackert här.

Det måste finnas nåt bättre,
än denna ensamna dans,
som bara urholkar själen,
och går med min sista chans,

min sista chans till gemenskap,
till värme, till harmoni,
min sista chans att vårda denna låga:
Min sorgsna poesi.

Blå tankar, Louise,
har bara blå tankar ikväll,
och själen känns så grå,
och det är så svårt att leva, Louise,
så förbannat svårt att leva,
när midnatt tränger på...