Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Orden jag åtrår.

Det finns ord, men de täcker inte det som de står för. Bygata, sjöland, dagsmeja, smältvatten, grusväg, pepparrotsgädda, tussilago, solkatt, krikonträd, skatbon... Alla orden har en egen innebörd för mig. Men hur förmedlar jag den till dig? Jag vill så gärna visa. Jag vill lyfta upp ur tidens glömska och väcka till liv, jag vill bära minnena i mina händer och lägga fram dem för dig, säga: just så var det.
Men jag förmår inte. 
Orden är min livslånga utmaning, mina motståndare när de vrenskas och min lockelse när jag lyckas utvinna en förnimmelse ur dem. Vi blir aldrig färdiga med varandra. Inte ens det enklaste.




Prosa av Måna N. Berger
Läst 349 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-08-15 00:04



Bookmark and Share


    Madeleine Ågren (Maduska)
Och jag som tycker du är så bra på att förklara och förmedla. Bara den här texten!
2013-09-14

  Lovisa Lindbom
Vackert! Blandning mellan diktning och berättande.
2013-08-16

  Larz Gustafsson VIP
Det finns alltid en subjektiv dimension som inte går att förmedla. En del når aldrig ända fram. Och ska kanske inte heller göra det. Det är helt enkelt garanterat individuellt.
Om jag skriver vad som hände mellan mig och Pernilla den där gången och hon skriver om samma sak så blir det ändå två helt olika skildringar. De kan möjligen komplettera varandra men infallsvinklarna blir garanterat olika. Och vissa saker kan vissa människor - kanske alla - inte ta emot. Det ligger utanför deras referensramar.
Själv tänker jag på ordet "stormsteg" och även "Mao-citat".
2013-08-15

  Deva
Fin text! de välklingande orden gillar jag!
Tur att du inte lyckas förklara allt du bär på, blir mer spännande på det sättet;-)
2013-08-15
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger