det finns bara en känsla för mej som är starkare en
kärleken det är förlusten och saknaden efter den

som en stark sol i en lång kall mörk vinter finns
längtan och saknaden efter värmen och ljuset

för när kylan träffar anden själen medvetandet
så gör saknaden ont med bittra tårar förstår man

att vägen är slut inte i livet men med den man
delade livet på vägen allt jag tog förgivet utan

värde kommer nu att påminna mej starkt med
glädje hur bra jag hade det jag förstår inte hur

jag kunde vara så blind även fast jag såg varje
dag någon som berör mej min ångest kommer

krampa i mitt samvete en längre tid framöver
förut såg jag inte vad jag hade framför minna

ögon nu kommer jag att känna vad jag inte har
mer bara underbara minnen kommer besöka

mej mot min vilja och meningsskiljaktigheter
som brann av glöd i stridens hetta vi kriga

med ord båda på våra sätt vem som hade
rätt eller fel betyder inget längre alla ord

med starka färger är nu bleka genomskinliga
utan värde vad var det som gick fel ?????

varför krigade vi mot varandra vi skulle ju
kriga för varandras hjärtan med ord av kärlek

vad hände vad var det som gick fel varför
känns det som jag delar säng och tak med

en fiende som jag älskar som jag nu har
förlorat hade jag stått vid världens ende

hade jag hoppat utan återvändo för mitt
hjärta och kärlek till dej allt är borta och

jag fryser efter dej av saknad mitt hjärta
är tomt och alla ord finns det ej någon

mening utan dej i mitt tomma liv
saknaden blev större en jag någonsin

kunnat tro