Och mitt i nuet
kameleonten
som heter Längtan

som är en dag
när regnbågen lyser
före åskan slår

som är kvinnan
med ord som opalen
och blommande stenar

som är ett skepp
med satta segel
för färd i storm


och i den röda gryningen
är stegen där borta
gröna och blå

och hennes röst
är svärta och guld
när vinden vänder

och en hand till hälsning
från klipporna
där hemma och borta

och jag är den
som älskar orden
som öppnar himlen