som ett kliv över ett borde
minns du egentligen hur du gjorde
för att komma dit

ner till självrättfärdighetens parasolldrink

flink är du flink
att vinka din oskuld

*

var det värt den muskelns möda

ett berg av byggda 'skulle'
som om den kulle man bestiger spelar roll

fuskets röda vampyr
är din egen martyrroll

på egen scen

*

och där som i barnslig förväntan

högst upp på höjden
stenen

paren på rad köande efter brant bestigning

de byter sina liv mot löften inför solen
blinda av längtan att finnas till

nu rullar ekon av förringade glömskor utför
rundar de snubblande skräckslagna i osynliga snaror

som ripor fastnar framtidsdrömmarna halvvägs

 *

alla som blev utan sommar smyger i fjällets marginal in i höstens svala
upp på baksidan av nästa hopp

nästa topp

ingen skillnad mot vit orörd hud och suckarna lämnar dis i stället för lättnad

om än senare

vis som fjället och mätt som mossen ler de fuskvise ändå stolta med sina budskapsrullar
sin längtan i sirliga banor bakom krönet

som en välpolerad vattenrutchkana med extra allt i lutning och flöde

och lågt över dalen hörs ändå dunsar av bowlingklot mot rot och sten som stomp

stomp

som på tjuvlånad mammuttid hoppas de snarade tålmodigt
ändå

ändå att fjället ska lägga sig för havet

*

de som alltid klarar markernas is i hukande inväntar bäckens hjälp ner

strömfårans självdrag ut i floden (nänä inte mainstream jag inte är försvaret och ändå

ändå)

alltid samma sjunkande hopp ger du mig
du som talar andras ord 

alltid samma släpande upp genom oskuldens torn

dessa stentrappor
att du orkar

som om markerna kan förenkla klättringen för en tjyv

som om bowling vore smultronplock och fjällen aldrig funnits

som om floden vore en gratis väg

in i evigheten

styv är den tron
att fälla egna furor
över dammen