nej jag har inte råd att bara svänga upp och droppa in och säga hej med det är väl säkert medräknat i din flytt från stöket så där socialt att

slippa enkla ytliga efterhängsna typer
det är nog skönt kunna välja själv men mitt sitter i huvudet ändå så jag blir inte hjälpt av att isolera mig geografiskt tyvärr

fast vore jag inte där jag är och hade jag inte det jag har så skulle det inte behövas funderas länge på att ta en tur mot skogen för lite hemtam återkomstkänslas skull

kanske hälsar min far i vila att stjärnorna lyser ju även här
även om leendet i ena mungipan tyder på samma längtan

tillbaka

röja lite sly, kröka nån eker och vifta några mygg så där kanske tälja sig en sista båt av en mothergiven rest från en fallen stam

nej jag stammar inte
bara frammanar själens stam
min famil

jag tror de var båtfolk vid behov 
odlare och genuina hantverkare

de goda kunskaperna att alltid hitta sina förmågor
föra dem vidare i varje fläta och varje knut

berättelsen

som ska gjutas in i stadens betong

mitt emellan bussjakters andhämtningar och snabbköpens reastress

i rötterna kottarna och alla slitna trampdynor finns ändå minnen av stäppen kullarna och vattnens dofter

alla himlarnas färgfiltar väntande

om så mitt på ett stadstorg i stekande cement

fotfolk och handgripliga skapanden inom varje agendastegad målsökare

en längtan tillbaka

kanske presenten i silverpapper med sista lönens gåva
kanske rot sten och ben

men alltid till de vi älskar

ja vi vandrade genom dimmorna nöjda
följda av djuren och med djuren

alltid tillsammans
alltid i nakna och öppna viljor

kanske betongen är hemligheternas fällor
kanske ska vi bara rycka ur armeringen

nu är det som bär gjort av betong för allas bästa
och det som lockar ligger tryggt fångat i en hyresavi men ändå lika osäkert som livet självt

det är vi och det är ändå ett vi tillsammans
djuren och vi - önskningarna att anpassa oss

leva
på bästa sätt

då var det hjorden stimmen och kojorna
nu är det ordet handlingen och bojorna att bära

liv
det är kärleken gåvan glädjen

det är vi

om än på stäpp
om än på betong

en kotte