Inte bär jag vatten
till en brunn som aldrig sinar
till en blomma som tar sin kraft
ur bergets skrevor
ur jordens djup

inte ser jag världen för den
som har ögon som månen
och blickar genom tiderna
för att nå nuet
nå allvaret

inte kan jag ta hennes hand
famna hennes doft av natt
skriva henne hudens dikter
för...inte kan jag,
inte är jag mannen...

som vandrar molnens väg
som knackar på drömmens dörr
som väntar ljudet av fötter
på portens andra sida
i mörker och i ljus

för inte bär jag bladen
tilll en skog som alltid susar
till en vän som är en värld
östan om hopp
västan om längtan