min glädje är så intensiv och stark så
jag betraktas som en lyckstolpe

efter denna mörka väg då mitt skratt ekar
in i mörkret driver ut alla demoner och

oroliga andar som kryper i mej och finns i
mitt huvud och skyr ljuset i från mej på

dess eländiga väg inom mej fylld av ärrade
minnen som ett hån så att jag inte ska

kunna leva i nuet ständigt mentalt leva med
minnen från det förflutna och begränsa minna

möjligheter i framtiden av rädsla för något som
som hände i mitt tidigare liv många dörrar stängs

till lyckan på vägen och demonerna och andarna
skyr mitt ljus och aura men dom äter upp mej i

mina mörka drömmar då jag omöjligt kan försvara
mej och dom släcker ljuset sakta och hoppet äter

dom sakta upp och skiter ut så att jag ständigt ska
påminnas av stanken i mitt mörka liv

men en gång lös det starkt om mej och minna
sinnen var fyllda av glädje det kommer dom

aldrig att kunna ta i från mej eller äta upp
för den är inget man äter och skiter ut den

ska njutas med andakt och delas med goda
vänner så alla får en bit att njuta av till mitt

skratt som ekade bort mot ljust till änglarna
i en värld av vit oskuld rent utan orättvisa