En dag ser jag tomten igen
På en visningsträdgård på Öland
går han emot oss och ler
Håret är lite grått och skägget ljust och runt
Han smyger inte ens med lykta
Här har han planterat så här och där
ska det få växa åt andra hållet.

Han talar och förklarar

Han får oss att trivas
trötta i solen känner vi vila och frid
och så märker jag att han talar dalmål.

Vi talar om det efteråt

Förra gången var på en camping i Mora
på vintern
han visade oss tillrätta en kväll
Nycklar och elskåp och öppettider
i mörkret i slasket i november
alltid beredd och leende
och då hade han illblå luva lite vårdslöst sådär
och då tyckte vi han pratade skånska
Vi skojade om det med honom:
"Hur har en skåning hamnat så här?

_"Jaa" sa han ,"det är kärleken".

Ett mycket bra svar ju, och samtidigt lite att tänka på.

Då slår det mig
när jag tar emot vänner, som den där våren
när vi tar emot dina vänner
hustruns vänner
(hon som inte längre är bland oss)
då är det jag som kommer in från sidan och ser snäll ut
Då är ju jag trädgårdstomten

Och hur kom jag att bli tomte?

Ja det var kärleken