det är så här på hösten det borde vara mer tussilago i de diken som dikats för plöjnings skull och nya turer ska rullas

det är så här på rösten jag känner dina vingslag liksom som på punkterna som dränker dina ords äkthet i träsket av lögn

mer buss på varför inte men inte från mig
mer snus under läppen kanske hjälper dig

men sviken är sviken ändå för sin egen skull
du döpte dig själv

det är så där mellan brösten det borde varit
minns du
för inga vi och inga bönder i världen kan så den solros som krävs där ingen jordmån bjuder de rötternas hus

och liken ligger efter varje riksväg rullad som batong efter batong du slagit 
och riken faller där riken byggs på oarmerad betong du tvingar till dragiga håll av

dubbelmoralens korsdrag

känner du vinden i nacken tro
där du glider vidare i all sköns tro om att ingenting

har hänt
bara man inte kollar backspegeln

det är så här på tröstens andhämntning jag fäller mina vingar in och återtar grottans mörker 

återtar den blottades förlorade tillit bland alla de som rest sig igen

vi är många du vet

det är så här på hösten det borde vara mer tussilago
i diken

så här på hösten