ska det vara så svårt att vara enkel

som ett durkslag sila mellan spikarna
flikarna blir många när man jagar förståelse hos tidigare dikarna
och ingen förstår hur det kan silas i förväg det som redan silats har

kvar ligger fiskstjärtar och viftar som om havet fortfarande reser sig

det reser sig inget alls där inga tårar saltar det vatten som hällts

svek oginhet och hämnd
betalas alltid med en nollad dröm
förtalas öppet exakt som lovat

exakt som hurrat över
känns det bra det

som gillas

kalla det vision över en träskspång så där lagom lång så det gungar
kalla det yrsel och kalla det hakan i bordet för ett lovat löftes gliring
som en bindel av bödeln en svindel

på redan förbrukat

kalla det slukat ätet och svalt

kalla det dock inte för
färdigbetalt