vet man inte varför man är lycklig är det kanske någon annan som föder lyckan
(lätt fånget lätt förgånget)

alternativt kanske man inte riktigt känner sig själv eller en ny sida av en själv plötsligt blivit till och man står där och wow-ar

oj

kanske av en happening hittat något som gläder en - något helt förr otänkbart
kanske utanför en själv dolt i en gammal trist massa
eller inom en själv lika dolt i ens gamla bekväma massa av jag

som att få nya ögon i retroaktiv lön

wow

kanske bara just ens nya perspektiv eller nyupptäckt egenskap

lycka - kan komma efter en jättekris

hungrande svält
olyckans klubba
kampens misslyckande

som en ny syn på livet man tagit för givet
(är tungt
setts som tungt och bekräftat som tungt)

- Vart tusan är min Kollibri??

kan vi kräva Lycka

är inte lycka bara lycka
känslan
och den lyckan just då som så också giltig orsak att vara just lycklig

kan man kanske vara lycklig för att man just hittat lyckan om än oförberett och oförklarat

(skit i orsaken - resultatet gäller)

dubbellycka för en stund

- Men hur hitta den igen då, sa orienteraren utan kompass

vände sig mot solen
såg skuggorna hade flyttat sig efter loppet

(hur gjorde jag det utan kompass)

mindes vägen i långsamma lyckliga steg
när lugnet återkom och 'Lyckan' inte stod bländande i vägen

mindes vägen
mindes att ha klarat även skuggorna

lyckan hade minsann stått bi

hela tiden

i respekt för kampen
sen belönat med ett stort

wow
av Kollibrisång för själen

och för sin frihet att flyga för att kunna äta
och ge tillbaks

flyga

"zumzum-zumzum"